Hur det började 2

Naturligtvis undrade min man vad han/Korpen gjort hos oss, för det var ju uppenbart att han inte kommit för att träffa min man. Jag förklarade att vi varit där och fikat och att han följt med hem. Som ni förstår så var våran relation redan i en akut och bestående kris och det här gjorde inte saken bättre. Vad jag inte visste och inte förstod var att Korpens själva syfte var att slå in ytterligare en kil mellan mig och min man. Jag uppfattade honom som någon som faktiskt såg mig, någon som såg MIG! Jag anade inte hur fel jag hade.
Efter jul blev det bestämt att jag och barnen skulle flytta. Då ringde de från psykmottagningen och sa att nu var jag välkommen. Jag var välkommen NU! Nu när jag skulle flytta, nu när jag var tvungen att jobba och försörja och ta hand om barnen. Nu ville de att jag skulle komma på den behandling jag sökt ett halvt år tidigare. Nu ville de ge mig en behandlnig som innebar att jag kanske blev så dålig att de var tvungna att lägga in mig. Jag tackade nej. Jag förklarade att jag skulle skilja mig och inte hade möjlighet att genomgå en sån behandling just nu. De kunde ha erbjudit mig en annan typ av behandling eller åtmindstonde låtit mig gå i samtalsterapi men de tackade bara och sa att jag skulle höra av mig om jag behövde hjälp nån gång i framtiden.
Så där stod jag, nedbruten och totalt ensam, och nästan handlingsförlamad. Jag sökte hjälp av den ende som "sett" mig, jag ringde till Korpen